Det var när jag precis fått körkort som jag insåg att det där plastkortet betyder inte så mycket om man inte har en bil att köra. Mina föräldrar hade valt att flytta lite utanför stan och jag fick ju fortfarande ta bussen hem och till skolan för mamma hade ju sin bil till jobbet och pappa sin. Det sa ju sig själv att jag blev tvungen att köpa bil.

Det hela hände exakt två veckor efter jag fick körkortet, när jag och min vita golf från 1998 möttes för första gången. Sedan dess har det alltid varit Volkswagen. Pappa gillar dessutom att meka lite med bilar vilket gjorde att Volkswagen reservdelar och tillbehör  kunde köpas in på l-m-r.se och sedan fick han ordna och dona lite med bilen i garaget. På så vis hade jag en väldigt bra affär med min första bil eftersom allt jobb gjordes hemma och kostade ingenting. En kram och kanske en bit smörgåstårta i värsta fall bad pappa om. Nu i efterhand är jag otroligt tacksam över att jag alltid haft det så lyxigt. Jag är glad att jag också lärt mig en del om Volkswagen reservdelar och tillbehör som gör att jag faktiskt har ett hum vad jag pratar om.

Volkswagen 4-ever

Ja, och sedan dess har jag bara uppgraderat mig inom VW. Först med en finare Passat och nu kör jag deras nya eldrivna variant som jag älskar. Det är helt fantastisk och jag är så glad att jag tagit ett miljömedvetet val när det gäller att transportera mig. Det känns vuxet och som ett gott exempel för alla. Jag är däremot inte lika glad över att saker och ting bara blir el-styrt, pappa kan liksom inte ens byta en lampa längre utan det måste till en verkstad…